… mina arbetskamrater!

Denna ständiga påminnelse är en av anledningarna till varför jag försöker få så mycket passiva inkomster som möjligt. Så att jag slutligen ska kunna gå ner i arbetstid, alternativt sluta helt.

Det går inte en dag utan att någon kollega antingen klagar på chefen eller arbetsuppgifterna. För att inte tala om deras klagan på den egna arbetsuppgiften. Eller på kunderna.

Just det här känns väldigt främmande för mig. Visst, ibland tycker jag också att något är tråkigt eller orättvist, men jag lägger inte energi på att klaga utan biter ihop och presterar bra istället.

Jag gick på semester med ett leende på läpparna. Inte bara för att jag hade möjlighet att vila upp mig lite extra utan även för att jag kan blicka tillbaka på en vinter och vår där jag har haft möjlighet att utvecklas. Både personligen och jobbmässigt.

Jag är glad att jag har tagit tag i min ekonomi och försöker göra min dröm till verklighet – tills jag lyckas med det får jag hålla ut och sudda ut kollegornas klagomål.